#0131B

Imorgon ger jag Avner en till chans. Han har gjort årets märkligaste debut där jag fortfarande inte vet om jag ska ta honom seriöst eller inte. Det är alla jävla technomänniskor och Tommie X:ars fel. På grund av de går det nämligen inte att veta om någon gör saker seriöst eller inte. Där finns också grundproblemet med Avner. Är han seriös ser jag det som att han ändå är ganska modig i vissa lägen. Vissa textrader har dessutom sina finesser. När det gäller musiken har jag heller inga anledningar att ifrågasätta honom.

Att han kallar sig för ”den gula artisten” är dock ett problem. Jag har läst en fullt legitim förklaring från hans sida om varför han kallar sig så, men när det vävs in i texterna så hamnar jag i det där stadiet när jag inte vet vad det egentligen innebär. En skojande fjant eller något seriöst.  Väldigt svårt faktiskt. Det kan ju vara så som Martina sagt, att det är Nordpolens kompisar som skapat Avner som en parodi. Han är på last.fm taggad som bland annat ”novelty”, ”just for laughs” och ”pure swedish shit”. Stackarn. Jag vill nog ge honom en andra chans i vilket fall som helst. Det går inte att undvika Avner och egentligen är han ett geni. En majoritet blir förbannade och tycker att det är skit och en minoritet (antar jag) tycker att det ändå är rätt bra. Han blir med andra ord omtalad och har klarat det utan en stor fet hajp i tidningarna. Omtalad men säljer inte så många skivor.


#0130B

Ok, nedräkningen gick ju inte så jävla bra alltså. Haha. Jag skyller på att jag hade mycket att göra. Jag har fortfarande mycket att göra i och för sig.  Till exempel jobbar jag stenhårt på att kunna ha första numret av mitt fanzine klart till Cosy Dens 5-årsjubileum nästa vecka. Förhoppningsvis klämmer jag in 20-årslistan där också.

fanzineframsida

Ungefär sådär ser framsidan ut. Minimalism med andra ord. Enklast och snyggast. Just nu verkar det lite soom att linjerna blir konstiga om filen är i PDF-format, men det måste gå att råda bot på. Sen är innehållet mer än bara intervjuer med de där banden.

Avslutar med ett fantastiskt videotips från Christian i Victorian Tin.  Intervjun med Victorian Tin avslöjar att det fanns en ganska vital musikscen i Karlstad under 80-talets slut.  Videon, hur som helst är en fantastisk sak från 1991. Musikprogram för Karlstads lokaltv. Programledaren är en klassisk indiekille med quiff och stora brillor som pratar BRED värmländska, röker i studion och jämför bandets storhet med Bengt Alsterlind. Mycket tuffare än de kopior i vår tid som tävlar om att ha störst glasögon. Åh Peter, var är du nu?

En bra låt är det också.