#0151

Okej! Förra nyåret så kollade jag i min spåkula för att se vad som skulle hända under popåret 2009. Nu är det dags att pricka av vad som var rätt och vad som var fel.

Januari:
Nästa moderat att ansluta sig till Pink Floyds hyllningskör är talmannen Per Westerberg.

Resultat: Okänt
Pet Sounds blir kunglig hovleverantör.

Resultat: Nä

Februari:
Pete Doherty känner sig bortglömd av världen och bestämmer sig för att göra en ny skiva.

Resultat: Rätt. Nyheten släpptes i januari har jag för mig. Men annars så tycker jag att det var okej.
Roger Waters stämmer Fredrik Reinfeldt för sistnämndes version av ”Another Brick in the Wall” på Polarprisutdelningen 2008.

Resultat: Nej. Men han kanske borde ha gjort det.

Mars:
Begravningsceremoni för balearican.

Resultat: Nåja.
Gallerior överallt.

Resultat: Ja (?). Förhoppningsvis tar krisen kål på några.

April:
Per Gessle lyssnar på Studio.

Resultat: Oklart.
Debaser Göteborg öppnar.

Resultat: Trodde någon på det?

Maj:
Radio Dept. släpper skiva.

Resultat: Nej. Det tråkigaste felet. Jag väntar fortfarande.

Juni:
Slagsmål utbryter i köerna till Morrissey.

Resultat: Oväntat lugn kö i Stockholm i alla fall. Vad hade hänt?
Sommarens spelningar med Franke ställs in pga. Morrissey-kravallerna.

Resultat: Nej.

Juli:
Det återförenade Blur är huvudakt på Hultsfred och Roskilde

Resultat: Nja, nä, jo.
Hultsfred läggs ner.

Resultat: Jävligt nära var det i alla fall!
Undertecknad fyller 20 vilket innebär en arbetslättnad för Erik Dellgren och Terry Ericsson som får ett namn mindre på U20-listan varje månad och istället kan de koncentrera sig på att boka band.

Resultat: Vi säger så.

Augusti:
Kungen sitter på en kobbe i Skärgården och lyssnar på Pink Floyd.
Till följd av Blurs återförening blir ALLA casual.

Resultat: Den första är nog trolig. Den andra…äh.

September:
Per Gessle släpper ett balearica-album.

Resultat:  Nej.
”Jag har alltid älskat Studio” säger han i en intervju med SvD.

Oktober:
Nämner kungen ”Debaser” i ett tal.

Resultat: Nej. Kanske privat?

November:
Henrik Berggren släpper soloskiva på Sincerely Yours (eller Luxury)

Resultat: Nej. Sorry till den person som blev lurad av detta!

December:
Glasvegas gör en jullåt med Bono.
Per Gessle gör en dubstep-julsingel.

Resultat: Närmast var väl Pet Shop Boys som gjorde en julskiva med en Coldplaycover. Som jag nämnt tidigare.


#0150

För den som inte har släppt julkoman riktigt än utan vill dega även i mellandagarna så är Svt Play  just nu det bästa man kan förlita sig till. Det ligger mycket julrelaterat uppe. Strunta i det. Du har ändå sett ”Kan du vissla Johanna?” för många gånger redan. Kolla in utbudet av dokumentärfilm i stället!

Just nu går det att glana på klassikern ”Plötsligt i Vinslöv” och uppföljaren ”Plötsligt igen” (kass titel).  ”Fotografens sista porträtt” med bilderna på tv-fotografen i Chile som filmar sin mördare.  ”Mannen som aldrig sett snö” om en man som tappat sitt minne totalt. Egentligen har han sett snö, men han minns inte vad det är. Porträttet av Plex som sändes på juldagen.  Den fantastiska ”Ljusår”. Du har en riktigt bra dokumentärfilmsfestival i din dator just.


#0149

Jag måste säga att Veronica Falls är jävligt bra. Snart kommer nog hajpen!

Jag gillar att det kommer en våg med musik som låter så här.

Här.


#0148

Julafton blir juldag. Grannen ovanför mig är antagligen full. Jag är i mitt föräldrahem i Skogås.  En bra gran. Kommande läsning av Samuel Becketts Trilogin, inköpt på Modernistas utförsäljning.

Egentligen inte alls rätt tillfälle att skriva om en av de mest cyniska jullåtar som jag känner till. Helt enkelt eftersom julafton blev sådär klassiskt bra. Samtidigt kunde det inte bli värre än förra året eftersom jag hade vinterkräksjuka då. Jag gick ner sammanlagt 9 kilo under julhelgen 2008.

I år blev det…bra. Helt enkelt. Dessutom släppte Pet Shop Boys en nyversion av It Doesn’t Often Snow at Christmas. Vilket såklart är en extremt bra grej eftersom radio då får för sig att lägga in Pet Shop Boys i julmusikblocken.  Jag hade en bra jul i år, så texten är inte talande för min del.

Däremot är jag orolig över en grej. På ep:n gör de en cover på Viva La Vida av Coldplay. Naturligtvis mycket bättre än originalet. Men vad händer om alla lantis-djs får tag i låten inför julfesterna 25:e? Fy fan. Det kan bli farligt.

Döm själv eller något.


#0147

Jag tänkte bara säga att Pascals nya låt var  schysst.


#0146

Mitt försök till en samlad julkalender i någon form fimpar jag förövrigt. Men i dag hade jag kunnat tänka mig att nämna Junior Boys första skiva Last Exit som en av de bästa detta årtionde. Faktiskt.


#0145

Jag och Anders var i Jönköping i helgen. Mina förväntingar innan var rimligt ställda för att vara en stad av den storleken. Jkpg gjorde ett utmärkt jobb för att bevisa att jag hade fel.

Det där ryktet om en obehagligt kristen stad verkar stämma. Men det fina är också den opposition som har uppstått. Den lilla popfestival som vi besökte arrades inne på ett straight edge-ställe där tidningarna behandlade kommunistisk teori (Anders köpte en) och veganismen härskade. För den som ville ha öl och fyra Cure-låtar på en kväll så låg Bongo bar inte långt bort.  Ölen kostade 21 kronor fram till klockan nio. Det är vansinne.  Medelklassare som vill se Stockholm som ett nordens Berlin kan ge upp, vi dukar under inför Jönköping. Kristendom och hedonism sida vid sida.

Spelningarna? Stabila insatser av alla som spelade. Vi var dock lite extra taggade på Margarets. En okänd kvinna uppskattade Anders. Mycket.

I början av tillställningen spelade jag lite skivor. Bland annat en grym gammal svensk modslåt från slutet 70-tal/början 80-tal. Och vilket fantastiskt jävla bandnamn det är.

Parkas Pop – Profit


#0144

Det är inte speciellt många skivor som jag köpt innan den senaste månaden som jag minns inköpsdatum till. Men 10:e september 2003 köpte jag I Might Be Wrong. En liten sak med liveversioner från Radioheads album Kid A.

Radiohead var ett band som jag lyssnade på väldigt tidigt och Kid A var en favorit. Att sitta och bläddra i den tjocka bookleten, de skumma synthljuden. Omvälvande för en 14 år gammal Emanuel. Jag minns att jag kunde sitta i flera timmar och verkligen LYSSNA.

I samband med den här genomgången så lyssnade jag igenom plattan på nytt och den håller faktiskt. Det skulle jag antagligen inte säga om speciellt många andra grejer som jag gillade då.

På spottan.


#0143

Jag fortsätter.

Nu byter vi plats. Göteborg 2003. Bröderna Franke har Morrisseykomplex och högt pretentiösa intentioner. De gör en industriell platta som låter som maskinerna nere i hamnen.  Pretentioner på svenska kan ofta bli fruktansvärt banalt. Men i det här fallet finns det smutsiga som väger upp. Fundera över hur skivan hade varit som en pianobaserad skiva. Inte alls lika bra troligtvis.

Jag hade väldigt svårt för den här plattan när den släpptes, men i dag har jag lärt mig att uppskatta den och håller den som en av mina svenska favoriter från det här årtiondet.

Bjussar på en b-sida från tiden runt debuten (som dock inte är riktigt signifikativt för albumet, men något roligt ska vi väl ha).

Franke – Upprepningen


#0142

Månadens andra dag och jag hoppar vilt. Både vad gäller land, genre och år. Nu väljer jag Pains Of Being Pure At Hearts självbetitlade debut.

Jag måste säga att det ändå ger lite hopp om världen när det här bandet har höjts till skyarna så mycket. Egentligen är det lite märkligt eftersom de varken har intentioner till något folkrockigt eller house. Ändå blir de omfamnade av en hel värld.  Kanske för att de helt enkelt gör bra jävla popmusik?