#0170 – Trummaskiner och bas, keytarer och hat

I bland undrar jag hur Thomas Anders och Dieter Bohlen i Modern Talking egentligen kunde samarbeta med varandra. För att förstå det här så måste vi först inleda med ett exempel. Den här.

Videon till Cheri cheri lady. Ett underverk med taffliga och fåniga effekter. Det är mer intressant att se vad Thomas och Dieter gör.

Thomas Anders: Kommer inkörandes med en snabb sportbil.

Dieter Bohlen:  Är fruktansvärt nöjd med sitt mixerbord.

Thomas: DÖDLIGT allvarlig när han blickar in i videon.

Dieter: Kan inte hålla sig för skratt.

Hade jag inte vetat att Bohlen var arkitekten bakom Modern Talking så hade jag funderat över varför Thomas Anders inte gjort sig av med lustigkurren som tycker att det är skojigt att veva på gitarren.

Här kanske någon vill inflika att Thomas Anders också var ironisk, men var bättre på att dölja det. Då svarar jag: mannen kallar sig för ”The gentleman of music” på sin hemsida.  Kom inte här och snacka ironi med Thomas Anders. Det är allvar.

You’re my heart, you’re my soul. Thomas Anders är klädd i vitt och har för säkerhets skull beväpnat sig med ett kors. Dieter Boehlen ser ut som en liten busig skolpojke.

In 100 years är antagligen det främsta ögonblicket. Här tecknar Thomas Anders upp en fullständig dystopi till bilder av krig, rymdfärjor och annat som han tycker är dumt.  Thomas Anders bryr sig om världen. Lyssna på hans farhågor. 20 år har gått sedan låten gjordes (ungefär). Så det borde ju vara 80 år kvar tills människan landar på månen och Vietnamkriget inträffar.


#0169

Lördagen alltså. Vi hade bokat Akiine till källaren på Southside som gjorde en helt grym spelning.  Inte många där. Men förhoppningsvis kanske det i framtiden blir en av de där ”det var skitlite folk där när jag såg det”-spelningarna.

Efteråt gick vi till Debaser Medis där Andy Rourke skulle spela skivor. Det var inte så värst kul. Lite folk och Rourke såg rätt trött ut. Någon frågade oss om vi var turister och om man var tvungen att vara kulturell för att hänga på Debaser Medis.  Det är helt uppenbart att jag lika gärna kan skära ner på treställen att besöka till att enbart innefatta Debaser Slussen.


#0168

Hammarby vann SM-guldet i bandy och ute är det 6 minusgrader. Våren är inställd.


#0167

DN har en ganska intressant intervju i dagens tidning. Bernard Sumner får uttala sig lite om tiden då New Order var dåliga, bråken med Peter Hook och sitt nya dåliga band Bad Lieutenant. Ska Sumner syssla med något annat än New Order så borde han ringa upp Johnny Marr och återuppliva Electronic som hade sina stunder.

Dessutom: Bad Lieutenant kommer till Hultsfred. Inte så coolt. Peter Hook ska enligt artikeln ha beskrivit bandet som New Order utan basen.

1-0 till Hooky.


#0166 – Sambassadeur

I mitten på februari skrev jag en intervju med Sambassadeur. Jämfört med den som Dagens nyheter publicerade så får jag nog säga att den här är roligare.

En kall förmiddag i februari slår sig Anna Persson och Joachim Läckberg ner i en djup, röd skinnsoffa. Den här dagen fick de representera bandet när de två andra medlemmarna, Daniel Permbo och Daniel Tolergård var bortresta. Vid intervjutillfället var det några dagar kvar tills skivan skulle släppas och bandet befann sig ute på promotionuppdrag för det nya albumet European. Den 24 februari släpptes det i tjugo länder.

– Det ska bli väldigt roligt nu när vi kommer att spela alla ljud live, säger Anna Persson. Sambassadeur är inte ett av de band som byggt upp sitt rykte med hjälp av idogt spelande.

– Tidigare har vi misskött livebiten. Men jag tror att vi är bättre nu, säger Joachim.

– Framför allt har vi repat mer, inflikar Anna.

Tio personer medverkar på det nya albumet European utöver medlemmarna själva. Förstärkningarna följer dessutom med till scenerna när de nya låtarna ska framföras live. Då kommer bandet att backas upp av medlemmar från bland annat Joel Almes band. De träffades under tiden som Sambassadeur spelade in det nya albumet förra sommaren. Joel Alme spelade in sin skiva Waiting for the bells samtidigt. I en tidigare intervju med Dagens Nyheter betonade Anna att Sambassadeur inte var del av någon Göteborgsscen.

– Men ju längre tiden går desto mer blir man insyltad i det hela, säger Joachim.

Men även om Sambassadeur inte har ett rykte om sig av att vara ett liveband har de ändå spelat runt om i Europa. Joachim berättar om hur publiken i  Spanien sjöng publiken med i texterna och bandmedlemmarna fick skriva autografer på gatan.

– Det var som en betald semester när vi har turnerade nere vid Medelhavet. Jag hoppas att vi hamnar där igen. Det här känns som en medelhavsskiva, jag tror att den kommer att gå hem där.

England var inte lika populärt.

– På ett ställe var det en väldigt liten scen. Jag fick spela ute i publiken och bredvid mig stod en kille och pratade med sin kompis om hur dåliga vi var. Det var ganska svårt att koncentera sig då, säger Joachim och skrattar åt situationen.

Genom åren har bandet fått en del udda förslag. Exempelvis har de fått två erbjudanden om att spela på bröllop i Tyskland. Och när ett varuhus i Hong Kong skulle anordna en julfest med svenskt tema tyckte de att Sambassadeur var ett passande alternativ. Inget av ovanstående blev av men Anna har en egen idé om vad bandet skulle kunna hitta på.

– En flodbåtsturné skulle kunna vara rolig. Då skulle man kunna åka längs med en flod, bo på båten och ha spelningar på vägen. Vi får hitta en passande flod först bara.

Produktionen ger karaktär

Precis som på den tidigare skivan har bandet anlitat producenten Mattias Glavå – ett vanligt namn när det gäller band från Göteborg.

– Han är väldigt bra på det ljud vi eftersträvar, säger Joachim

Anna fortsätter: ”Han använder väldigt mycket gammal utrustning. Gamla mikrofoner och rullband. Använder man ens rullband numera?”

Migration tog bandet ett steg mot ett mer New Order-orienterat ljudlandskap. Egentligen är det alltid samma låtar, menar Anna och Joachim, men när produktionen sedan har gjort sitt får låten sin egen karaktär.

Arbetet med låtarna till den nya skivan började nästan direkt efter att bandets andra album, Migration, släpptes 2007. Tvivel har omgärdat det nya släppet.

– Det har blivit svårare att lämna ifrån sig grejer. När vi släppte första skivan var vi helt till oss, men nu är det annorlunda, säger Joachim.

Efter intervjun tänker Anna och Joachim ge sig ut på jakt efter de vykort som används för att marknadsföra skivan.

– Vi visste inte att de fanns! Men vi ska helt klart leta upp några, säger Anna.

Missa inte att Sambassadeur spelar i Stockholm den 19 mars och Göteborg den 20 mars!

[ORIGINALET:HÄR]

Jag tror att det blir fint i kväll. Det brukar nämligen aldrig slå fel med livestråkar.


#0165

Off Ways av Uli M Schueppel är inte ett porträtt av bandet Einstürzende Neubauten egentligen. Främst är det en film om staden Berlin. Genom rutorna på bandets turnébuss får vi se övergivna bilar i gränslandet mellan Öst- och Västtyskland (eftersom det är osäkert vem som egentligen ska ta hand om skrotet). När Blixa Bargeld står redo att korsa gränsen möts han av blickar som om ett ufo hade trillat ner. Just i det ögonblicket får man det absolut bästa beviset för hur två stadshalvor kunde vara så enormt långt ifrån varandra kulturellt.

Ofta skymtar Berlins klassiska siluett, tv-tornet, förbi. Men Schueppel och personerna som han filmar rör sig ofta på platser som är svåra att placera.  Det är den bästa filmen om en stad som jag har sett.

Filmen visas i Göteborg under Music doc-festivalen. Och då blir det dessutom besök av Alexander Hacke i Einstürzende Neubauten. Tydligen ska bandmedlemmarna inte vara mycket för nostalgi annars så jag hoppas att någon tar chansen att plocka fram bakåtsträvandet.


#0164

Livet är ju som det är.


#0163

Egentligen hade jag tänkt se Kite på Lilla hotellbaren i kväll. Men den här dagen är bara att glömma bort. Jag är inte alls på humör för att ta mig någonstans. Så även om jag uppskattar Kite så avstår jag nog.

Istället tänker jag sitta hemma och titta på Tom Alandhs dokumentär om Monica Zetterlund.


#0162

Ni har hört det förr och kommer antagligen att höra det många fler gånger. Never Follow Suit är den finaste stunden på det nya album som Radio Dept. har skapat.

På David skymtade ett utökat flörtande med Saint Etienne och här tar nog kärleksaffären sitt finaste och mest fulländade uttryck. Radio Dept. är Sveriges bästa band 2010.

Skivan cirkulerar på webben. Host host.