#0190 – Topp tre

Låtar om Cadillacs, som den är fastställd av Åsa och Emanuel 26 september 2010.


#0189 – Pluto

Jag besökte det där stället i Gröndal igår, med dess charmiga ruffighet och dyrbilliga öl. Fest initierad av bandet Exploding Heart och alla såg ut att vara födda 1991 och aspiranter till Konstfack. Med enda möjliga alternativet att de var födda 1987 men tagit extremt bra hand om sin hy. Nitisk perfektion. Själv var jag på ett tveksamt festhumör innan, men där pengarna rinner ut rinner oförståndet in och det blev kalas trots allt. Men det avslutade jag i förtid eftersom toalettsituationen blev akut (man blev inte insläppt igen, förståeligt i och för sig eftersom kön in ringlade lång).  På det hela en rätt bra kväll. Men jag luktade som en kedjrerökare från Märsta när jag vaknade. Inte så fresh.

Och för den som undrar stämmer det att Pontus Gårdinger kalasade där.


#0188

Kära tomtefar. Allt jag vill ha i jul är den här boxen.


#0187 – Being a dickhead’s cool!

Hipsterism på 3 minuter.


#0186 – POP!

Minns du tidningen Pop? Är du född sent 80-tal som jag så är svaret nej. Vi är Sonicgenerationen. Men Pop fanns där som en slags mytomspunnen företeelse, som talade om ett 90-tal vars musik vi inte vuxit upp med och som vi sedan negligerat till förmån för 80-talet med dess synthpop och goth.

Men en musikhungrande ungdom tar gärna emot mer, och när jag en dag hittade tre gamla nummer av Pop i en skum butik där de låg uppblandade med gamla exemplar av Uncut, Slitz (som ju hade en annan framtoning förr) och annan bråte så slog jag till. I högen fanns bland annat det sista numret med den mytomspunna listan över indiesinglar och den långa intervjun med Kevin Rowland. Med sådant material är det lätt för en 16-åring att gå i taket.

Nu är det så att jag inte har tagit mig tid att leta efter fler och istället har jag hållit till godo med Sonic. En tidning som var bra men som bara känns mer och mer på dekis. Nu har i alla fall någon eller några visat att upphovsrättsbrott visst kan vara en kulturell gärning och börjat skriva av artiklar från Pop (och skannar in bilderna gör de också!) och postat dem här.


#0184 – Läsning, söndag kväll

Jag var inne på Papercut i veckan och hämtade ut mitt beställda exemplar av Va för jävla pack e ni? (historien om Stockholms fotbollsklackar). I samma läge köpte jag också nummer 22 av ‘Sup Magazine. En riktigt trevlig musiktidning med intervjuer med band som Liars, Megadeth, Hot Chip med mera. Mycket bildmaterial som får ta stort utrymme, vilket nästan alltid blir bra. På nätet kan man läsa intervjuer både från senaste numret och tidigare utgåvor. Rekommenderas.

Fotbollsboken förresten: jag har precis kommit igång. Läst kanske 50 sidor lite drygt och den verkar schysst. Tror kanske att man har allra mest behållning om man någon gång stått i någon av klackarna – själv har jag noterat ett antal vänner och bekanta på sidorna som rör Djurgårdsklacken. Ska leta vidare.


#0183 – Ralph Robertson

Ganska länge har den här boken stått i min bokhylla och lika länge har jag tänkt läsa den. När jag bestämde mig för att under hösten läsa ikapp lite musikrelaterade böcker fick den här vara först ut.

Boken är ganska mycket som Alf Robertson själv framstår i boken. Lite fryntlig, småfräck men sällan elak. Kanske blir det lite väl enkelt vid vissa tillfällen. Bokens författare Börje Lundberg har en tendens att stapla citat på citat och att gå förbi episoder utan att beskriva dem. Men som bäst kan det verkligen gå in i kroppen och skära till.

Men det är framför allt historierna det handlar om. Det finns historier i den här boken så att det räcker och blir över. Perioder då Alf levt utfattig – både i Stockholm och Nashville, där han för att få fart på karriären ett tag funderade på att kalla sig Ralph Robertson. Rekommenderad läsning. Det är trots allt inte den vanliga reaktionen att man blir fascinerad av någon som sysslat med göteborgsk country/svensktoppshittar.