#0237

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Jag fortsätter där jag slutar. Har haft en rätt dålig period, men nu kickar jag igång igen.

Ja, Actually med Pet Shop Boys är absolut en genomgående favorit. Och det är ju på ett sätt lite paradoxalt med tanke på syntpopens tradition som väldigt singelburen. Därav: många väldigt, väldigt bra låtar och färre genomgående bra album. Under gårdagen besökte vi Strand. Vi tänkte gå på Pascal och Matti Alkberg, men kön fuckade upp det för oss och vi hamnade på bardelen intill där Svenska Musikklubbens 80-talsklubb arrades. Och ja, syntpopen var i främsta rummet.

Anders: ”Det finns inga riktigt bra genomgående syntpopalbum. Det är en väldigt singelburen genre.”

Jag: ”Nja, Pet Shop Boys har ju gjort genomgående bra skivor. Och Depeche Modes…vad heter den?”

Anders: ”Vilka singlar är med?”

Jag: ”Hm….Master and Servant, People Are People. Fan nu har jag glömt titeln.”

Och den skivan är ju såklart Some Great Reward. Inte mitt favoritalbum, men väl ett exempel på ett helgjutet syntpopalbum. Så vad har det här med något att göra om det inte är min favoritskiva? Jo, en av mina favoritskivor är också den ett helgjutet syntpopalbum. Nämligen Actually med Pet Shop Boys. Debuten Please har en del starkare spår, men Actually är en genomgående bättre skiva. Mer välarbetad popkänsla, urban ångest, vemod och naturligtvis Neil Tennants skarpt ironiska blick för texterna. En del riktigt starka singlar (vem har inte hört It’s a sin?) men med omslutande spår som höjer helheten.

Nåväl. Slut på babbel. Här är en låt.