#0245 – Man kan visst få för mycket

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

I USA ska det tydligen finnas regler om att man inte under några omständigheter får spela Smoke on the water när man testar nya gitarrer. Samma regel kanske borde tillämpas när det gäller Just Can’t Get Enough. Depeche Modes genombrottssingel, en löjligt simpel popmelodi.

Och ”kan och kan” men efter något år med bas (då jag kunde en del) och trummis (då jag var bra med vikande kunskaper eftersom) är det väl egentligen bara den här som fortfarande fungerar. Knappt.

Apropå tidiga Depeche Mode: i senaste numret av Nöjesguiden åker musikredaktör Forshage på Mutefestival. Bara den texten gör det värt att plocka upp ett ex av tidningen. Mycket nostalgi, naturligtvis, men också prov på att Mute hittar grejer även i dag. Här med bonusmaterial här.


One Comment on “#0245 – Man kan visst få för mycket”

  1. Culkin skriver:

    I Waynes World är det Stairway to Heaven som är förbjuden.
    ”No Stairway? Denied!”
    Men jag antar att det finns några fler som heller inte bör spelas när man testar gitarr.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s